My har fått mjölkstockning/juverinflammation

Tusen tack till Kloka hundgumman som gav mig mycket värdefull och framför allt sammanhängande information nu när jag insåg att My min rottweiler tik fått mjölkstockning eller juverinflammation. Jag har inte utrönt riktigt problemet än.

Nedan har jag klippt in hela hennes text om detta men man kan vid andra problem gå direkt till hennes hemsida och hitta andra mycket värdefull information.

http://www.kebi.se/convoco/convklok.html#post9

"Mjölkstockning
Mjölkstockning är ett problem som jag inte hört att uppfödare talar speciellt ofta om. Jag vet inte om det beror på att andra uppfödare inte drabbas för att de vet hur de ska bete sig, eller om det beror på att man inte vill tala om de problem man drabbas av. Jag drabbades av detta problem med alla min första kullar och kom inte underfund med vad det handlade om förrän vid min fjärde kull, även om jag lärde mig mer och mer om saken för varje kull jag hade.

I princip är det väldigt enkelt. Mjölkstockning beror oftast på att tiken får för mycket mat och därmed producerar för mycket mjölk. Det är lätt gjort, när man har sina första kullar, att man oroar sig för att tiken inte ska ha mjölk så de räcker till valparna och så skjutsar man på med för mycket mat. Då ska man alltså veta att valparna äter väldigt lite den första veckan och ganska lite även den andra, och att de börjar bli verkligt krävande först framemot fjärde till sjätte veckan. Den gyllene regeln insåg jag alltså först med min femte (och troligen sista kull) Den lyder: TYSTA OCH BELÅTNA VALPAR OCH TOMMA JUVER - DÅ ÄR DET BRA. När tikens juver är mjuka och tomma när hon kliver ut valplådan och valparna inte piper eller skriker, då ger man tiken lagom med mat. Är juvren hårda eller har svampiga klumpar däremot, så har hon för mycket mjölk på grund av för mycket mat och då riskerar hon allvarlig mjölkstockning om man inte drar ner på maten till henne och lyckas lösa upp förhårdnaderna.

Mjölkstockning kan utvecklas till juverinflammation, men om man vidtar rätt åtgärd så fort man känner de här svampiga förhårdnaderna i juvren behöver det inte gå dithän. Man drar direkt ner på maten till tiken alltså. Vill förhårdnaderna inte ge sig, inom något dygn, bara genom denna åtgärd, får man massera juvren mjuka, med känsla och utan hårda tag, och mjölka ur dem tills de återigen är mjuka och utan klumpar eller knölar. Ofta kan man ta en valp till hjälp. Massera en stund, värm eventuellt juvret lite med en varmvattenflaska inlindad i en handduk, och lägg till en matglad valp som suger ur det juver som mjukats upp. Men det är mycket viktigt att man samtidigt drar ner på maten eftersom extra urmjölkning stimulerar mjölkkörtlarna till att producera mer mjölk. Drar man inte ner på fodret kommer tiken alltså istället att producera ännu mer mjölk och då förvärras läget istället för att förbättras. Om valparna nu börjar pipa misslynt, ja då har man dragit ner för mycket på maten. Det gäller att gå en balansgång här. Som tur är reagerar tiken ganska snabbt, lite mer mat igen och mjölken rinner till väldigt kvickt igen.

Man ska försöka lösa problemet med mjölkstockning utan att ge tiken antibiotika, vilket jag förstått är ganska vanligt att man gör. En mjölkstockning innebär inte automatiskt en juverinflammation. Först om den vätska som kommer ur juvren är gulaktig och tjock, varliknande, handlar det om en juverinflammation. Man undviker en sådan om man vidtar rätt åtgärder från början. Om detta är fallet får man dessutom inte försöka få valpar att dia från de inflammerade juvren.

I värsta fall kan valpar dö om de dricker denna mjölk. Antibiotika är troligen förödande för valparnas matsmältning, själv misstänker jag att sådan kan ge dem problem med magarna för livet. Antibiotika ska alltså helst inte ges till en diande tik om det inte är absolut nödvändigt. Man försöker med de snällare metoderna först. Har tiken väl utvecklat en riktigt juverinflammation då ska man kontakta veterinär. Daglig kontroll av juvren och anpassning av fodergiva är bästa förebyggande åtgärden. "